Johnny Cashs hårda image i all ära. Sanningen är att han som mest tillbringade en natt i arresten – och till fängelse dömdes han överhuvud taget aldrig. Entré: Juha Mulari. Han har varit inne i det livet på riktigt. Och som artist har han samma musikaliska utrustning som Johnny: en gitarr, en röst med auktoritet och livserfarenhet, samt texter som är som bly slagen mot marmor. Men här finns också det ömsinta, medkänslan, sårbarheten, och kvinnorna, de som kom, de som gick – och hjärtan som gick sönder.

Antagligen är han unik i världen bara genom att bli upptäckt och sajnad av ett majorbolag vid 49 års ålder. Framför allt när man tar in hans livshistoria i beräkningen.

– En tjugoåring kan inte sjunga de här texterna. Det blir inte trovärdigt. Mycket av det jag sjunger om kan man inte hitta på heller. Man måste ha upplevt det, annars låter det bara falskt, säger han.

Det vilda och hårda livet ligger bakom honom nu, men han levde det länge.

– När jag åkte in första vändan skrev jag tre-fyra låtar i häktet, utan gitarr, musiken och texterna bara kom till mig – i huvudet. Efter några veckor fick jag en gitarr. Där nånstans var startskottet.

– Jag har bara suttit två gånger och det gick 13 år dem emellan. Men jag har levt i en värld full av våld och kriminalitet i många år. Jag lyckades ta mig ur det och har landat på ett bra sätt. Jag är både själsligt och fysiskt intakt, trots allt som hänt. Skuggorna som kastades över uppväxten var långa, men där fanns också ljus. Ironiskt nog var det just Johnny Cash som han tidigt blev bekant med. Juhas pappa spelade honom i bilen. Det – och rysk folkmusik framförd av Sovjetunionens armékörer.

– Jag tyckte bättre om den ryska folkmusiken. Funkade sådär när jag tog hem mina första brudar på 1970-talet och skulle spela upp min favoritmusik för dem… Johnny Cash gillade jag faktiskt inte så mycket – då. Mycket av det gamla suger. Men alla sena inspelningar han gjorde med Rick Rubin gillar jag. Och, helt klart, inspiration från dem kan man höra på min platta.

Det finns två sidor av olagligheten. Å ena sidan sättet den gestaltas på i nyhetsmedier, rakt i genom svart och ond, å andra sidan hur den gestaltas i konsten – i texterna i outlaw- countryn, i filmerna av Coppola och Scorsese, i amerikansk crime fiction som den skrivs av Elmore Leonard – där finns den romantiska sidan av det hela.

Ett lysande exempel på det sistnämnda är Juhas låt ”Harry”. Harry rånar banken och kommer undan i en flykt som är ”bland det snyggaste man nånsin sett”. Han landar rik med fru och barn och en drink under palmerna och ”skrattar åt vad poliserna sa”.

I motsats till det kan det inte bli mycket svartare än det är i ”Korståg”. Som sagt: mycket av det Juha skriver om kan man inte hitta på, man måste ha upplevt det.

Men även i ”Harry” finns det svärta, texten ställer frågan om varför folk begår brott.

– Vi ser ju det hela tiden, Husby brinner, förorten brinner… Utanförskap och klasskillnader driver folk till extrema saker. Det föder ett behov av revansch. Bra plånbok, vacker kvinna, friska barn och gärna under en palm. Det är det det handlar om för de här killarna. Vägen dit är väldigt lång och väldigt få hamnar där. Men drömmen håller dem vid liv. Drömmen brinner så jävla starkt i dem och gör att de vågar kliva ut och göra extrema grejer. Det är ett högriskspel, men somliga tar sig ur det med lyckat slut. Juha är en av dem.

– Efter sista fängelsedomen ändrade jag mitt liv totalt.

Plattan släpps på Sony under etiketten Baba Recordings som drivs av Petter. Han och Juha krockade av en slump på ett bröllop i Åre. Juha greppade gitarren, sjöng några av sina låtar och Petter blev helt golvad.

– Jag fastnade för Juha eftersom jag upplevde hans uttryck som unikt. Texterna hade en råhet som grep tag i mig. Juha är en man som levt ett hårt liv, i en värld full av våld och kriminalitet, men som gjort upp med sig själv. Det som är spännande är att lyssnaren får följa Juha genom hans självrannsakan, säger Petter.

Det var inledningen på ett samarbete som nu resulterat i Juhas debutalbum. Till sin hjälp har han haft stjärnmusiker som jobbat med några av våra största artister: Heinz Liljedahl (Olle Ljungström, Caroline af Ugglas), Lars Halapi (Bo Kaspers Orkester, Ulf Lundell, Sophie Zelmani, Peter Jöback), Johan Lindström (Rebecka Törnqvist, Peter LeMarc, Tonbruket), Peter Kvint (Andreas Johnson, The Ark, Orup, Britney Spears). Simon Nordberg är producent (Lisa Miskovsky, Håkan Hellström, Olle Ljungström).

– Bara att få spela in under perfekta förhållanden med så här skickliga musiker har varit en fantastisk resa. Skulle jag också nå ut till publiken är det en bonus, säger Juha.